Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRITIKAST kri1tikas4t l. krit1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er; l. KRITIKASTER -kas4ter, m.||ig.; best. -n; pl. -trar ((†) -trer Polyfem I. 13: 2 (1810), Weste FörslSAOB (1823)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cri-. -ast 1804 (: criticaster, pl.), 1810 osv. -aster 1823 osv.)
Etymologi
[jfr d. kritikast(er), t. kritikaster, eng. criticaster; bildat till KRITIK med den lat. allmänt nedsättande (urspr. ofullständig likhet uttryckande) avledn.-ändelsen -aster]
(med nedsättande bet.)
1) ensidigt negativ l. trångsynt l. pedantisk l. småskuren l. undermålig kritiker; jfr KRITIKER 1 b. Rademine Knigge 2: 200 (1804). Många kritikaster .. anse att en dålig poet knappt bör behålla godt namn och aktning som menniska. BL 8: 158 (1842). HågkLivsintr. 6: 216 (1925). Östergren (1930).
2) (föga br.) häcklare, tadlare, ”grinare”; jfr KRITIKER 1 c. Blanche Tafl. 21 (1845). Kritikastrarna hade icke stuckit under stol därmed, att excellensen hade stora sympatier för ententesidan. GbgMP 1931, nr 2, s. 6.

 

Spalt K 2850 band 15, 1938

Webbansvarig