Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRIBBLA, v. -ade.
Etymologi
[jfr ä. holl. kribbelen, gräla, tvista, ävensom mnt. kribbisch, nt. kribbsch, retlig, häftig, snarstucken; av ovisst urspr. — Jfr KREPSK]
(†) tvista (om ngt). Wi kribble inthet om deras (dvs. släktingarnas), låte dhe och fördenskull wår arfsrett blifve okribblad. VgFmT II. 6—7: 119 (1587).

 

Spalt K 2717 band 15, 1937

Webbansvarig