krappel | SAOB

Publicerad 1937

Lämna synpunkter

KRAPPEL, sbst.

Ordformer

(krap- 1741 (: Krapeljord) —1750 (: krapelsten). krapp- 1706 (: krappelsteen))

Etymologi

[möjl. uppkommet gm metates av KLAPPER, sbst.1]

(†) = KLAPPER, sbst.1 2. Wallner Kol. 6 (1746).

Ssg (†): KRAPPEL-JORD. klapperjord. Wallner ArtCarb. 4 (1741). —

-STEN. klappersten. Hiärne 2Anl. 344 (1706). VetAH 1750, s. 149.

Spalt K 2662 band 15, 1937

Webbansvarig