Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRACKARE, m.
Etymologi
[sannol. till nt. o. t. kracken, sidoform till nt. kraken, t. krachen, motsv. sv. dial. kraka, harkla, hosta. — Jfr KRACKLA]
(†) person som ofta harklar sig o. spottar. Krackare, som altijdh skraflar och spottar. Linc. (1640; under sputator).

 

Spalt K 2596 band 14, 1937

Webbansvarig