Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSTLIG kos3tlig2 l. (numera bl. arkaiserande i bet. 1, 3, 4) KOSTELIG kos3telig2, adj. -are. adv. = (†, VarRerV 19 (1538), Humbla Landcr. 217 (1740)), -A (†, Apg. 17: 29 (NT 1526), Schultze Ordb. 2201 (c. 1755)), -AN (†, Rudbeckius KonReg. 179 (1615)), -EN (†, Chesnecopherus Skäl Z 1 a (1607), Forsström Dagb. 139 (1801)), -T (Lucidor (SVS) 184 (1672) osv.).
Ordformer
(kost- (-å-) 1621 osv. koste- (-å-) 15261930. köste- 15281541. -li 16781688 (: kåstlit, n. sg.). -lig (-gh) 1526 osv. -ligen 1Petr. 2: 4 (NT 1526; nom. sg.), OPetri Hb. E 2 b (1529; ack. sg.). -lig(h)it (-et), n. sg. 15281750)
Etymologi
[fsv. kosteliker; jfr d. kostelig, senisl. kostuligr; av mnt. kost(e)lich, till mnt. kost(e) (se KOST, sbst.3) l. kosten (se KOSTA, v.2); jfr t. köstlich, eng. costly]
1) som betingar högt pris, som kostar l. kostat mycket pängar, dyrbar; numera bl. arkaiserande i vitter stil, företrädesvis om pärla l. ädelsten l. smycke l. klenod o. d., mer l. mindre med anslutning till 3 l. 4; jfr KOSTBAR 1, KOSTSAM a. Han hadhe funnit ena kosteligha perlo. Mat. 13: 46 (NT 1526; Bib. 1917: dyrbar). Wildiur, hwilkas skinn mycket kostelige äro. Gustaf II Adolf 184 (1617). Kläder .. af .. kosteliga tyg giorda. Kolmodin QvSp. 1: A 3 a (1732). Drottningen tog hornet .. / .., en kostelig klenod. Tegnér (WB) 5: 123 (1820). Alabasterkärilet med kostelig nardus. Roos SpDiktn. 65 (1914). — särsk. (†) i överförd anv., om värde: hög, ansenlig. Stiernhielm Herc. 415 (1658, 1668).
2) (†) som ser ut att ha kostat mycket pängar, praktfull, ståtlig; storartad; förnämlig; präktigt utrustad l. tillredd; präktig, lysande; jfr KOSTBAR 2, KOSTSAM c. VarRerV 60 (1538). Itt mächta kosteligit Tempel. Schroderus Os. 1: 370 (1635). (Konung Filip av Spanien) intåghade (i London) .. medh itt kosteligit Följe. Därs. III. 2: 40. En gyllenduk med rosor sirad, / Högst kostlig! Almqvist Amor. 184 (1822, 1839). Kostligt vill jag undfägna er alla. Johansson HomOd. 8: 39 (1844).
3) (numera bl. arkaiserande i vitter l. högre stil) som är av stort värde, värdefull; jfr KOSTBAR 3; särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. en l. ett kostelig(t) ting. En kösteligh skat. OPetri 1Post. 110 b (1528). Thet är en kosteligh ting at tacka Herranom (osv.). Psalt. 92: 2 (Bib. 1541). Rychte är kostelighare än stoor rikedom. Ordspr. 22: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: är mer värt). Kunskap är kostligare än guld. Bergman Patr. 44 (1928).
4) som är utmärkt i sitt slag, ypperlig, förträfflig, utomordentlig, dråplig, härlig, ljuvlig; utom i d α, e, numera bl. ngn gg arkaiserande i vitter stil o. alltid med känslobetoning; jfr KOSTBAR 4. Iach will .. wijsa idher en kostelighare wägh. 1Kor. 12: 31 (NT 1526; Bib. 1917: en övermåttan härlig väg). Mulbetet (i Småland) är kåsteligit. Tuneld Geogr. 131 (1741). Efter ett kosteligt nattregn. Bremer Brev 4: 397 (1865). O! Damaskus! Du är en kostelig källa. Heidenstam End. 52 (1889). Jag hade fått mig ett kostligt rus och ansåg er för svenske herrar. Lundegård DrMarg. 1: 15 (1905). — särsk.
a) (†) om person: utmärkt, förträfflig; skicklig; äv.: högt uppsatt, förnäm. G1R 24: 413 (1554). At (de germanska) Mödherna, Ja, the kostelighe och anseenlighe Qwinnor, sigh beflijtade, at vpamma och vpfostra sine Barn sielffwe. Schroderus Albert. 1: 1 (1638). Uthi alla dygder och huussaker är (hon) kostelig. VDAkt. 1671, nr 76. Den kostliga gossens hjerta och sinne. Bremer Nina 21 (1835). Solnedg. 1: 277 (1844).
b) (†) om litterärt värk, predikan, tal o. d.: förträfflig, utomordentlig; anslående, estetiskt värkningsfull. Kostelighit taal. 1Mos. 49: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: sköna ord). Hans kosteliga predikningar. Bremer Nina 440 (1835). Ett kostligt skaldeverk. Sturzen-Becker 5: 195 (1846, 1862; om Tegnérs Frithiofs saga).
c) (†) om kur, läkemedel o. d.: utmärkt, värksam, välgörande, nyttig. (De) hadhe mz sich kostelighen smörielse. OPetri Hb. E 2 b (1529); jfr 1. Hwijtlök, Hwilkens dygd är kostelighare, emot allehanda Kranckheter, än Gement folck mena. L. Paulinus Gothus Pest. 75 a (1623). En kostlig Cur. Runius (SVS) 2: 259 (c. 1700; i bild). Kolmodin QvSp. 2: Reg. B 1 a (1750).
d) i fråga om utseende.
α) (numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande) estetiskt värkningsfull l. tilltalande, skön, utsökt; vacker. Then kosteligaste målning. OPetri Clost. E 4 b (1528). Ett rundt bord af kostligt arbetadt valnötsträd. Crusenstolpe Tess. 1: 5 (1847). En kostelig blomma. Lagerlöf Troll 2: 241 (1921; i bild).
β) (†) om land l. gröda o. d.: som ser fruktbar l. lovande ut, vacker. Sädan (är) bleffuin så kosteligh, att hon i monga åhr så skön icke varitt haffuer. OxBr. 3: 164 (1628). Ett öfvermåttan kosteligit Land, med blomsterfulla slätmarker (osv.). Kling Spect. S 4 a (1735). NorrlS 1—6: 44 (c. 1770).
e) (numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande) om mat, dryck, frukt o. d.: läcker, fin, utsökt; äv.: om lukt o. d.: utsökt, fin, ljuvlig; äv. mer l. mindre bildl. Myken kosteligh spijsz. Messenius Sign. 4 (1612). En öfwer måttan kåstelig lucht. Peringskiöld Hkr. 1: 818 (1697). De härligaste och kosteligaste Meloner. DeFoë RobCr. 67 (1752). Hallonen .. sände sin kostliga ånga vida omkring. Cavallin Storm FornTid. 136 (1897). Grimberg VärldH 4: 328 (1930; bildl.).
f) (†) om ämbete, yrke o. d.: förnämlig, hög. Stiernman Com. 1: 787 (1621). Så at han Leker wille mista kostelige Krijgszembeter vnder Keys. Julianum .., än han wille göra then ogudachtige Keysaren .. til Behagh. Schroderus Os. 1: 458 (1635).
5) urspr. i ironisk anv.: utmärkt, dråplig; numera bl. (vard.) utan klandrande innebörd för att angiva att man uppskattar l. gillar ngt l. ngn ss. uppfriskande rolig(t) l. ss. väckande löje l. belåtenhet: ”dyrbar”, härlig, överdådig, dråplig, lustig; jfr KOSTBAR 5. Si thet hafwa tine liuflige predikanter wollit; Äro the icke kostelige predikanter? Swedberg BetSvOlycko 61 (1710). Svaret är kostligt. BrefNSkolH 343 (1811). En kostlig historia. KarlstT 1895, nr 1702, s. 2. ”Mamsell Malla” .. i sin obetalbart kostliga dräkt. Bendz Piltr. 157 (1918). NDA(A) 1929, nr 145, s. 4. — särsk. (numera mindre br.) övergående i bet.: kuriös, besynnerlig, egendomlig, konstig; i sht om person. Det var en kostlig patron! Blanche Stockh. 8 (1845). ”En kostlig metare är du, som rosar metet innan du såg en stjärt.” Högberg Vred. 3: 186 (1906).
Avledn.: KOSTLIGHET, r. l. f.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande i vitter stil) till 1, 3, 4; äv. konkret. Fosz 467 1621). UHiärne Vitt. 44 (1668). Keder Vitt. 370 (1690). Sedan man år ut och år in på Adelaïdes kaffe-soiréer blifvit bespisad med samma kostlighet (dvs. piskad ost). Palmblad Nov. 4: 124 (1845, 1851).
2) (†) till 2. Schultze Ordb. 2201 (c. 1755).
3) till 5; äv. mer l. mindre konkret. Dalin (1852). De utgifna ämnena täflade i kostlighet med afhandlingarne. Wennerberg 2: xxxxvi (1882). Längst inne (i honom) var något som .. myste åt deras (dvs. professorernas) .. kostligheter. Siwertz JoDr. 56 (1928).

 

Spalt K 2572 band 14, 1937

Webbansvarig