Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSSA kωs3a2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[eg. samma ord som KOSSA, sbst.3; jfr i fråga om bildningen GALT, sbst.2, o. där anförda paralleller]
metall. klump av avfall vid metallurgisk process, slaggklump. Rothof 455 (1762). JernkA 1887, s. 239. — jfr SLAGG-KOSSA.
Avledn.: KOSSA, v. (†) metall. med en särskild krok (”kosskrok”) utdraga seg o. hopgyttrad slagg samt osmälta malmstenar (”kossor”) ur suluhärden l. masugnsstället för att smältningen icke skall hindras. Rinman (1788).
Ssg: koss-krok. (†) metall. Rinman 1: 832 (1788).

 

Spalt K 2558 band 14, 1937

Webbansvarig