kortig | SAOB

Publicerad 1937

KORTIG, adj. -are. adv. (superl.) KORTIGST (VDAkt.).

Etymologi

[jfr t. kurzig; avledn. av KORT, adj.]

(†) = KORT, adj. 4; jfr KORTELIG I 2. Wil iagh på thet aller kortigaste och eenfalligaste thet ringa iagh weet icke haffua hoos migh fördoldt. BOlavi 100 a (1578). VDAkt. 1663, nr 423.

Spalt K 2539 band 14, 1937

Webbansvarig