Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORPULENT kor1pɯlän4t l. -pu-, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -polant 1689. -polent 1685. -pulent 1635 osv.)
Etymologi
[jfr t. korpulent, eng. o. fr. corpulent; av lat. corpulentus, till corpus (se KORPUS). — Jfr KORPULENS]
om person: som har fyllig figur med mer l. mindre starkt framträdande bukparti; fet o. frodig, tjock, ”rund”; äv. om persons kropp. RP 5: 226 (1635). En ovig och corpulent kropp. VDAkt. 1758, nr 274. Hon var ganska korpulent men frisk. De Geer Minn. 1: 66 (1892). Han var mer än korpulent, han var en riktig koloss till man! Hasselblatt Mann Trist. 97 (1918).

 

Spalt K 2460 band 14, 1937

Webbansvarig