Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORNUTER, sbst. pl.
Ordformer
(cor-)
Etymologi
[fsv. kornute, m., älskling, älskarinna, kornuta, f., älskarinna, av mnt. kornote, m. o. f., av kōr(e), val, o. note, kamrat; eg.: utvald vän (ss. fem.: älskarinna), till resp. koren (se KORA) o. neten (se NJUTA)]
(†) älskarinnor, kärestor. OPetri Clost. F 4 b (1528).

 

Spalt K 2452 band 14, 1937

Webbansvarig