Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORM kor4m, förr äv. GORM, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(go- 18801881. ko- c. 1600 osv. kå- c. 1600. Anm. Förr användes stundom den lapska formen kurbma (cu-). Linné Skr. 5: 151 (1732). Dahlbom Insekt. 311 (1837))
Etymologi
[av lap. kurama, korama, gur’bma]
1) (i vissa trakter o. i fackspr.) larv av renstynget (Oedemagena tarandi Lin.); äv. koll.; förr äv. om larven av renflugan (Cephenomyia trompe Lin.); äv.: tillstånd(et) att vara angripen av renstyngets larver. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 21 (c. 1830; koll.). Fattiga lappar ligga länge nere i skogen för att få mjölka, varunder renarna få en förfärlig korm. Därs. 22. Kormen gör sig hål i skinnet, eftersom han växer. Därs. 23. — jfr NÄS-KORM.
2) (†) kormhål. Bureus Suml. 63 (c. 1600).
Ssgr (i vissa trakter o. i fackspr.): (jfr 2) KORM-HÅL. av renstyngets larv gjort hål i renens hud. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 24 (c. 1830). Lönnberg Ren. 108 (1909).
(1) -MASK; pl. -ar. (enst., †) larv av renflugan. Linné Skr. 5: 152 (1732).
(1) -SJUKA. av renstynget framkallad sjukdom hos ren. Lindestolpe Frans. 11 (1713). Linné Skr. 5: 151 (1732).
Avledn. (till 2): KORMIG, förr äv. KORMOG l. KORMOT, adj. (-ig c. 1830 osv. -og c. 1600. -ot c. 1600) (i vissa trakter o. i fackspr.) om renhud: full av märken efter kormhål. Bureus Suml. 63 (c. 1600). ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 24 (c. 1830).

 

Spalt K 2429 band 14, 1937

Webbansvarig