Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORK kor4k, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. kork (co-, kå-, -rck, -rrk) 1538 (: corkaträ) osv. kurck 15601697)
Etymologi
[av t. kork l. holl. kurk (ä. holl. äv. kork); jfr eng. cork; ytterst av span. corcho, av lat. cortex, bark (se KORTIKAL)]
1) det lätta, elastiska, för vätska svårgenomträngliga ämne som erhålles av barken (peridermet) hos korkeken (l. annan närstående ekart). Ett stycke kork. TullbSthm 5/8 1560. Isoleringsmassa af kork. HufvudkatalSonesson 1920, s. XV. — särsk.
a) bot. i utvidgad anv.: växtvävnad bestående av döda celler som innehålla luft o. vars väggar gm impregnering med suberin (korkämne) blivit svårgenomträngliga för vatten, periderm. Bergstrand Johnson 1: 183 (1874). Öfverhuden (på fleråriga stammar o. rötter) försvinner .. snart och ersättes af en dessförinnan uppkommen kork. Areschoug LVäxt. 194 (1875). Hos vissa arter af alm och lönn bildas kork på grenarna. LfF 1900, s. 18.
b) i överförd anv., om korkliknande ämne; särsk.
α) (†) om den korkliknande (till fnöske använda) vävnaden i fruktkroppen hos vissa svampar. Kalm VgBah. 159 (1746). Dens. Resa 3: 166 (1761).
β) (†) metall. om visst slags grovkornig svartmalm. JernkA 1848, s. 66.
γ) miner. om bärgkork; bl. ss. ssgsled. — jfr BÄRG-KORK.
2) för visst ändamål avpassat, mer l. mindre bearbetat stycke av kork; äv. koll. Wallin Vitt. 2: 286 (1805). — särsk.
a) propp av kork för flaska o. d.; äv. i utvidgad l. oeg. anv., om propp av annat material. Sätta i en kork i en flaska. Draga upp korken ur flaskan. Långa, halvlånga, raka, spetsiga korkar. Bouteillerna (med vinbärsvinet) förses med goda korkar, och hinnor, eller med harts. Linné Sk. 401 (1751). 24 försilfrade Korkar. BoupptVäxjö 1846. Den lilla segern gaf anledning till att några dussin korkar fingo smälla för skålen. Carlén Skuggsp. 2: 66 (1865). Sthm 3: 34 (1897; koll.). Bergman Mark. 148 (1919). — jfr BUTELJ-, CHAMPAGNE-, DROPP-, FLASK-, GLAS-, LÅNG-, PATENT-, SILVER-, TENN-, VIN-, ÖL-KORK m. fl. — särsk.
α) (†) bildl., i uttr. få kork i halsen o. d., bliva avsnoppad l. nedtystad, ”få så att man tiger”. Sundblad GBruk 76 (1881). Dens. Ups. 262 (1884).
β) (i sjömilitärt spr., vard.) bildl., om sänkt fartyg som spärrar inloppet till hamn; jfr KORKA 2 a α. VFl. 1909, s. 150.
b) [jfr motsv. anv. i holl.] fisk. om korkflöte. Sätta Kork på Linan. GbgAlleh. 1796, nr 16, s. 3. Weste FörslSAOB (1823).
3) (vard.) bildl., i uttr. säker l. styv l. hög i korken, självsäker l. ”nackstyv” l. ”mallig”. Janson Gast. 113 (1902). Nog känner du dig säkrare i korken, när du åker andra klass än när du åker tredje. SDS 1937, nr 123, s. 17.
Ssgr (i allm. till 1): A: (1 a) KORK-ALM. [jfr t. korkulme, eng. cork-elm] bot. trädet Ulmus foliacea Gil. var. suberosa, vars yngre grenar äro täckta med ett lager av kork. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 289.
-ARBETE~020, äv. ~200. (i fackspr.) äv. konkret; jfr -SNIDERI. Hagdahl Fråga 223 (1883; konkret). Två landskap i korkarbete. Stiernstedt JanHj. 241 (1905).
-ARTAD, p. adj. —
-AVFALL~02, äv. ~20. [jfr t. korkabfall] (i fackspr.) (pulveriserad) kork som erhålles ss. avfallsprodukt vid framställning av flaskkorkar o. d. Björkman (1889). VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931).
(jfr 1) -BARK. [jfr t. korkrinde] (i fackspr.) kork. DA 1808, nr 64, s. 3. särsk. bot. = KORK 1 a. NF 8: 1376 (1884). Korkbarken (hos växter i allmänhet) är fattigast på garvämnen. HbSkogstekn. 892 (1922).
-BOJ. [jfr t. korkboje, eng. cork-buoy] sjöt. flytboj av kork. Konow (1887).
(1, 2 a) -BORR. [jfr t. korkbohrer, eng. cork-cutter] (i fackspr.) för borrning av hål i kork. TT 1895, K. s. 17.
-BOTTEN. VetAH 1755, s. 216 (i insektskabinett). särsk. (i fackspr.) på skodon: bottensula l. fyllning i sulan av kork. Sundbeck Elsa 129 (1897). Skor med korkbottnar .. voro mycket i bruk under (1600-talet). SvLädSkoInd. 1932, s. 395.
-BÄLTE. i sht sjöt. livbälte av kork. Wrangel SvFlBok 390 (1898).
(1 b γ) -BÄRG. [jfr t. korkasbest] (†) miner. bärgkork. VetAH 1754, s. 288. Heinrich (1828).
(2 a) -BÖSSA. jfr -PISTOL. OGrahnJulexpos. 1898, s. 23.
(1 a) -CELL. [jfr t. korkzelle] bot. Areschoug LVäxt. 193 (1875). Skårman Forssell 157 (1898).
(2 a) -DRAGARE, r. l. m. [jfr ä. d. korktrækker, t. korkzieher] (†) korkskruv. Sahlstedt (1773). BoupptVäxjö 1886.
-DYNA. simdyna fylld med kork. Balck Idr. 1: 63 (1886).
-EK. [jfr t. korkeiche, eng. cork-oak] den i medelhavsländerna växande eken Quercus suber Lin. ConvLex. 1: 298 (1821). Rönnholm EkonGeogr. 185 (1907).
Ssg: korkek(s)-skog. NF 8: 1376 (1884).
(1, 2) -FABRIK. [jfr t. korkfabrik, eng. cork-manufactory] särsk. för tillvärkning av flaskkorkar. Björkman (1889). RTKatal. 1936, 4: 1274.
(1, 2) -FABRIKATION. särsk.: fabrikation av flaskkorkar. —
(1, 2) -FABRIKÖR. (mindre br.) Runemarck SthmVägv. 55 (1789). WoJ (1891).
-FENDER. sjöt. fender fylld med kork. NF 5: 394 (1882). Mörne ÄventV 256 (1929).
(jfr 2 b) -FLÖTE. [jfr t. korkflosse, eng. corks, pl.] fisk. DA 1793, nr 137, s. 2. KatalÅhlénHolm 95: 151 (1928).
-FÄRG. särsk. (i fackspr.) oljefärg uppblandad med korksmulor; jfr -MÅLNING. TSjöv. 1900, s. 204.
-FÄRGAD, p. adj. som har den för kork utmärkande, brunaktiga färgen. —
-GÖRDEL. [jfr t. korkgürtel] i sht sjöt. jfr -BÄLTE. Berlin Lrb. 200 (1876).
-HANDTAG~02, äv. ~20. Metspö .. med korkhandtag. KatalFiskrDelsbo 1928, s. 23.
-HÄL. [jfr t. korkabsatz, eng. cork-heel] (i fackspr.) jfr -SULA. SvSkoT 1926, nr 18, s. 9.
-INLÄGG~02, äv. ~20. (i fackspr.) inläggssula av kork för skodon. 2NF 36: 1146 (1924).
-ISOLERING. (i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr ISOLERA 3 slutet. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 97.
-JACKA. [jfr t. korkjacke, eng. cork-jacket] sjöt. jacka med insydda korkstycken; jfr -BÄLTE. Wilkinson SjömBev. 10 (1770). Ramsten o. Stenfelt (1917).
(1 a) -KAMBIUM. [jfr t. korkkambium] bot. kambium varur korklager bildas. BotN 1873, s. 187.
(jfr 2 b) -KLUMP. fisk. jfr KLUMP 1 a γ. Arwidsson Strömm. 15 (1913).
(2 a) -KLÄMMARE, r. l. m. [jfr eng. cork-compresser] jfr -TÅNG 1. Hallstén o. Lilius (1896). BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 175.
-KOL. [jfr t. korkkohle] (i fackspr.) svart färgämne som erhålles gm förkolning o. malning av korkavfall o. d., boktryckarsvärta, spanskt svart; jfr -SVART, -SVÄRTA. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 80. (Ekenberg o.) Landin 542 (1893).
-KORALL. [jfr t. korkkoralle] (mindre br.) zool. läderkorall (vars kolonier bilda en läderartad massa); i pl. äv. ss. benämning på ordningen alcyonarier. NF 1: 385 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 3: 383 (1904). SvUppslB 17: 1020 (1933).
(jfr 1 b) -KRAPP. (†) rotmärg i krapp (använd inom färgämnesindustrien). Berzelius Kemi 5: 600 (1828). Forshæll OrgPharm. 138 (1836).
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LÖNN. bot. naverlönn (Acer campestre Lin.), vars stam har sprickig, korkartad bark. Lundström Warming 42 (1882).
-MADRASS. (förr) madrass stoppad med kork. NDA 1861, nr 205, s. 4. BoupptVäxjö 1900.
(jfr 1 b β) -MALM. (†) metall. = KORK 1 b β. JernkA 1846, s. 243. Därs. 1848, s. 67.
(2 a) -MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se KORKA ssgr). maskin för tillvärkning av flaskkorkar. BoupptVäxjö 1881.
-MASSA. i sht tekn. pressad massa av söndersmulad kork. AHB 123: 128 (1885).
-MATTA, r. l. f. [jfr t. korkmatte, korkteppich] matta av linoleum (som till väsentlig del utgöres av korkmjöl); äv. om (dörr)-matta hopfogad av små flata korkstycken. Genomgjutna korkmattor. Cleve KemHlex. (1883). Engström Skeppsb. 193 (1904). Golvets slitna korkmatta bar spår av klackjärn. Bergman MVBar. 303 (1926).
-MJÖL. [jfr t. korkmehl] (i fackspr.) fint malet korkavfall. AHB 123: 128 (1885).
-MUNSTYCKE~020. särsk. på cigarrett. —
(jfr 1 b α) -MUSSLING. bot. svampen Dædalea quercina (Lin.) Pers., med korkartat kött o. invändigt korkfärgad hatt. Krok o. Almquist Fl. 2: 250 (1907).
-MÅLNING. (i fackspr.) målning med korkfärg (särsk. på fartyg). SFS 1915, s. 1480.
-PAPP. [jfr t. korkpappe] (i fackspr.) papp tillvärkat av korkmjöl o. lumpfibrer l. av sammanpressade korkskikt. 2UB 8: 168 (1900).
(2 a) -PISTOL. luftpistol för skjutning med korkar ss. projektiler. (Lundin o.) Strindberg GSthm 30 (1880). KatalÅhlénHolm 37: 169 (1916).
-PLATTA, r. l. f. [jfr t. korkplatte] (i fackspr.) (till isolering använd) platta av kork l. av ngn massa som huvudsakligen består av kork(avfall); jfr -STEN. 2UB 7: 77 (1903).
(1 a) -POR. bot. barkpor, lenticell; jfr -VÅRTA. 2NF (1911).
-PROPP. [jfr t. korkpfropf] propp av kork; jfr KORK 2 a. KKD 10: 85 (1707). 2NF 36: 1177 (1924).
-PULVER. [jfr t. korkpulver] (i fackspr.) jfr -MJÖL. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 75.
(2 a) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. [jfr t. korkgeld, eng. corkage] (i sht förr) avgift som gäst på restaurang o. d. betalar för varje av honom själv medförd flaska vin l. spirituosa som korkas upp o. serveras honom. Tholander Ordl. (c. 1875). Hedenstierna Svenssons 58 (1903).
-PÄNNSKAFT~02, äv. ~20. LdVBl. 1885, nr 131, s. 4.
-ROST. trädg. om korkfärgade fläckar på frukt, vanl. förorsakade av besprutning med kejsargrönt l. sur bordåvätska. Abelin Frukt 202 (1902).
(1 a) -SKABB. (i fackspr.) av svampen Spongospora scabies Brunch. förorsakad sjukdom hos potatis, som yttrar sig i små, på rotknölarna förekommande fläckar (under vilka under vissa omständigheter en läkande korkvävnad uppstår). Eriksson LandtbrVSvampsj. 25 (1910).
-SKIKT.
-SKO, r. l. m. (kork- 16391699. korke- 15971773) [jfr d. korksko, ä. eng. cork-shoe] (förr) sko av kork l. med sula l. klack av kork; förr äv. om koturn. SthmTb. 1597, s. 369 a. Pijgan wil klädhas som een Frw, / .. / Medh Trijps Tröija och Korkeskoor. TJohannis hos EErici Glaserus A 7 a (1610). Cellarius 227 (1699; om koturn). 1Saml. 3: 346 (1773).
-SKOG. (†) skog av korkek. Agrell Maroco 2: 178 (1798, 1807). Kræmer Span. 7 (1860).
-SKORV. trädg. = -ROST. Sonesson HbTrädg. 152 (1926).
(2 a) -SKRUV. [jfr eng. corkscrew]
1) redskap för uppdragande av korkar, bestående av ett skruvformigt metallstycke l. en med spets försedd spiral av grov metalltråd, fäst vid ett i vinkel anbragt handtag l. vid en pännkniv o. d. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). 1 st. Fäll-Knif med Korck-Skruf. VLBibl. 1805, fol. 136. VaruhbTulltaxa 1: 440 (1931).
2) (i sht förr, numera bl. tillf.) korkskruvslock. KonstNyhMag. 3: 39 (1821). En dam .. med tre korkskrufvar på hvar tinning. Strindberg Skärk. 65 (1888). Linder Tid. 129 (1924; i fråga om förh. på 1870-t.).
Ssgr (till -SKRUV 1): korkskruv(s)-formad, p. adj. QLm. I. 4: 55 (1833).
-formig. Marklin Illiger 15 (1818).
-lock, r. l. m. [jfr t. korkzieherlocke, eng. corkscrew curl] (i sht förr) (till damfrisyren hörande) lång, spiralformig hårlock. SvLitTidn. 1820, sp. 539. Granna damer med nymodiga Korkskrufslåckar. Geijer Brev 267 (1833). Hornborg Svallv. 1 (1911; i fråga om förh. 1808—09).
(2 a) -SKÄRARE. [jfr t. korkschneider, eng. cork-cutter] Widegren (1788). Sedan äldsta tider har flask- och buteljkork tillverkats för hand och med knif af särskilda handtverkare, kallade korkskärare. LfF 1900, s. 21.
(2 a) -SKÄRERI1004, äv. 3~002. jfr -FABRIK. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 41, s. 31.
Ssg: korkskärnings-maskin. [jfr t. korkschneidemaschine] Patent nr 1524, s. 1 (1889).
-SMAK. [jfr t. korkgeschmack] om den (av viss svampart förorsakade) korkliknande bismak som buteljerat vin o. d. stundom erhåller. UVTF 2: 33 (1872).
-SMULA, r. l. f.
(2 a) -SMÄLL. smäll som uppkommer, då en kork drages upp ur en flaska. Wadman Saml. 1: 125 (1830). Holmström ResHoll. 20 (1915).
-SNIDERI1004 l. 3~002. [jfr t. korkschneidekunst] konst. snideri i kork, ”felloplastik”. NF 4: 1111 (1881).
(jfr 1 b α) -SOPP. bot. svampen Polyporus betulinus Fr. (med korkartat kött), björkticka. Retzius FlOec. 121 (1806).
-SPÅN. (i fackspr.) jfr -AVFALL. Oxenstierna Vanderdecken 158 (1865). VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931).
-STEN. [jfr t. korkstein] (i fackspr.) jfr -PLATTA. Ekenberg (o. Landin) 145 (1889).
-STOPP, r. l. m. [jfr t. korkstöpsel] (†) flaskkork. Lind (1738). Heinrich (1828).
(2 a) -STÄMPEL. särsk. om stämpel på flaskkork. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 1. Blomberg Uvd. 176 (1917).
(1 a) -SUBSTANS. [jfr t. korksubstanz] bot. = -ÄMNE 2. UVTF 13: 41 (1875). 2NF 4: 1404 (1905).
-SULA, r. l. f. [jfr t. korksohle, eng. cork-sole] skosula av kork; äv. om inläggssula. Wikforss 1: 963 (1804). SvD(A) 1918, nr 332 A, s. 11.
-SVART, n. [jfr t. korkschwarz, eng. cork-black] (i fackspr.) = -KOL. (Ekenberg o.) Landin (1893).
-SVÄRTA, r. l. f. (i fackspr.) = -KOL. Holmberg 2: 218 (1795). WoJ (1891).
-SYRA, r. l. f. [jfr t. korksäure] kem. syra som erhålles vid behandling av kork med salpetersyra. Wikforss 1: 963 (1804). Berzelius Kemi 1: 380 (1808).
-TEGEL. (i fackspr.) = -STEN. Dagen 1897, nr 121, s. 1. VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931).
(2 b) -TELN, äv. -TELNA. fisk. överteln på not l. nät, försedd med korkstycken ss. flöten. Ekström AfhFiska 99 (1845). SkrGbgJub. 19: 93 (1923).
-TRÄ. (kork- 1626 osv. korka- 1538. korke- c. 15801638. korken- 1640) [jfr t. korkholz, eng. corkwood]
1) (†) kork; äv.: stycke av kork. Linc. (1640; under subereus). I öfra sidan (av sillgarnen) är en lina med vidfästade korkträ till flöte. Nilsson Fauna 4: 513 (1855). Åstrand 1: 361 (1855).
2) (i fackspr.) benämning på vissa korkliknande, lätta o. mjuka träslag som erhållas av skilda tropiska växter. SFS 1902, nr 134, s. 12.
3) (†) = -TRÄD 1. VarRerV 57 (1538). Lind (1749).
-TRÄD. [jfr t. korkbaum, eng. cork-tree]
1) träd varav kork erhålles; särsk.: korkek. Wilkinson SjömBev. 11 (1770). Auerbach (1911).
2) trädg. det i Sv. ss. prydnadsväxt odlade, i Asien inhemska trädet Phellodendron amurense Rupr. (med korkliknande bark). HbTrädg. 5: 71 (1874). Svensson Kulturv. 248 (1893).
3) (†) = -TRÄ 1. Lind (1738). BoupptVäxjö 1886.
-TRÖJA. (numera knappast br.) sjöt. jfr -JACKA. Wilkinson SjömBev. 7 (1770). WoJ (1891).
(2 a) -TÅNG; pl. -tänger. [jfr t. korkzange]
1) tång som användes för att uppmjuka en kork l. forma om den så att den lätt går att sätta i en flaskhals. BoupptVäxjö 1826. KatalÅhlénHolm 37: 139 (1916).
2) tång för upptagning av nedstötta korkar ur buteljer. Patent nr 20456, s. 1 (1906).
-ULL. (i fackspr.) jfr -AVFALL. VaruhbTulltaxa 1: 242 (1931).
(2 a) -UPPDRAGARE~0200, r. l. m. apparat l. mekanism för uppdragning av korkar. BoupptVäxjö 1883. Linder Tid. 96 (1924).
(1 a) -VÅRTA. [jfr t. korkwarze] bot. vårtliknande lenticell; jfr -POR. Areschoug LbBot. 58 (1863). Sonesson HbTrädg. 148 (1926).
-VÄST. [jfr t. korkweste] i sht sjöt. jfr -JACKA. WoJ (1891). Smith 211 (1916).
(jfr 1 a) -VÄVNAD. [jfr t. korkgewebe] bot. = KORK 1 a. Areschoug LbBot. 9 (1863).
-ÄMNE. [jfr t. korkstoff] (i fackspr.)
1) bearbetat stycke av kork, avsett ss. material vid korkfabrikation; vanl. i pl. SFS 1882, nr 13, s. 26. Därs. 1906, nr 38, s. 22.
2) till 1 a: i cellväggarna hos kork förekommande, seg, elastisk, för luft o. vätska bl. i ringa grad genomtränglig substans av fettartad natur, suberin. Dalin (1852). 2NF 38: 1290 (1926).
B (†): KORKA-TRÄ, se A.
C (†): KORKE-SKO, -TRÄ, se A.
D (†): KORKEN-TRÄ, se A.

 

Spalt K 2422 band 14, 1937

Webbansvarig