Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORDA kå4rda l. kor4da, stundom32 (kå´rda Dalin), sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or 40 l. 32 (VetAH 1817, s. 6, osv.) ((†) -er Melanderhjelm Astr. 1: 164 (1795), Fock 1Fys. 65 (1853)).
Ordformer
(förr äv. skrivet c(h)o-)
Etymologi
[jfr t. chorda, eng. chord, fr. corde; av lat. chorda, av gr. χορδή, tarmsträng (till musikinstrument), o. rotbesläktat med GARN. — Jfr HARMONIKORD, HEPTAKORD, HEXA-KORD, KORD]
mat. rät linje som förbinder två punkter på en cirkelperiferi; i utpräglat fackspr. äv. om dylik förbindelselinje mellan två punkter på en kroklinje i allm. Rålamb 1: 95 (1690). NoK 41—42: 240 (1925). — jfr ASYMPTOT-, CIRKEL-KORDA.
Ssgr: A: KORD-LINDAD, p. adj. (i fackspr.) om spole i elektrisk apparat: lindad i slinglindning med förkortat spolsteg; motsatt: diameterlindad. BonnierKL 10: 1004 (1927).
B: KORDA-LÄNGD. mat. Fornv. 1917, s. 16.

 

Spalt K 2407 band 14, 1937

Webbansvarig