konvivium | SAOB

Publicerad 1937

KONVIVIUM konvi4vium, n.; best. -iet; pl. -ier.

Ordformer

(äv. skrivet con-)

Etymologi

[jfr t. konvivium; av lat. convivium, till convivere, av com (se KON-) o. vivere, leva (jfr VIVÖR). — Jfr KONVIKT, KONVIKTORIUM, KONVIV]

(i av latinet påvärkat spr.) gästabud. Gynther ConvHlex. 62 (1845). Rydberg 2: 317 (1867). SvUppslB 6: 489 (1931; i fråga om förh. i Rom under antiken).

Spalt K 2335 band 14, 1937

Webbansvarig