Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTAGIUM konta4gium, n.; best. -giet; pl. -gier; förr äv. KONTAGION, r. l. f.; best. -en; förr äv. KONTAG, sbst.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -tag 1847 c. 1875. -tagion 1664c. 1875. -tagium 1840 osv.)
Etymologi
[jfr t. kontagium, eng. contagium; av lat. contagium, avledn. av contingere, beröra, av com (se KON-) o. tangere (se TANGENT). Formen kontagion är lånad av fr. contagion (varav eng. contagion), av lat. contagio (gen. -ōnis), avledn. av contingere (se ovan). Med avs. på formen kontag jfr fr. contage, av lat. contagium (se ovan)]
med.
1) (†) sjukdom som gm smitta överföres från en individ till en annan, farsot. (I bören korrespondera) med Wårt Gen. Commercij Coll. om bemelte Contagions förhindrande. Stiernman Com. 3: 288 (1664; om pest). Loenbom Stenbock 2: 92 (cit. fr. 1710). Ilmoni Sjukd. 1: 119 (1846).
2) (numera knappast br.) smittämne; särsk. om smittämne som alstras hos en individ o. gm direkt l. indirekt beröring kan överföras på en annan. Desinfectionsmedel emot contagier. TLäk. 1832, s. 58. Söderström LäkKvacksalv. 73 (1926). jfr (†): Vaccinens kontagium. Hygiea 1840, s. 250.

 

Spalt K 2233 band 14, 1937

Webbansvarig