Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSTITUTORIUM, n.
Ordformer
(con-)
Etymologi
[till p. pf.-stammen constitut- av lat. constituere (se KONSTITUERA). — Jfr KONSTITUTORIAL]
(†) bemyndigande, förordnande; fullmakt; jfr KONSTITUTORIAL. HH XXI. 1: 115 (1711). Å Venerandi Consistorii Vexionensis sida, instälte sig Vice-pastoren i Allsheda .. enligt erhållet Constitutorium. VDAkt. 1719, Syneprot. F III 7. TaxaExpedLös. 1801, s. A 2 a.

 

Spalt K 2208 band 14, 1937

Webbansvarig