Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONNÄSSANS kon1äsaŋ4s l. -es-, r. l. m. l. f., om person m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -nais(s)ance 1845—1906. -nesans 1885. -nois(s)ance 1716—1830. -näs(s)ans 1846 osv.)
Etymologi
[av fr. connaissance (ä. fr. connoissance), kunskap, bekantskap, avledn. av connaître (ä. fr. connoître), känna, av ett vulgärlat. connoscere (it. conoscere), av lat. cognoscere (se KOGNOSCERA; jfr AGNOSTIKER, INKOGNITO, KONOSSEMENT, KUNNA). — Jfr KONNÄSSÖR]
1) (†) kunskap, kännedom, sakkännedom; jfr BEKANTSKAP 4. Swedberg Schibb. 258 (1716). Angående Hof-Etiqvetten har jag en parfaite connoissance. Dalin Vitt. 4: 9 (1730). Berzelius Res. 28 (1812).
2) (numera bl. i vissa kretsar) bekantskap (se d. o. 1); äv. konkretare (jfr BEKANTSKAP 1 c). Swedberg Schibb. 258 (1716). Genom sina connoissancer med Vermelands Brukspatroner hade (han) en indrägtig handel. Nyrén Charakt. 123 (1780). — särsk.
a) [jfr fr. faire connaissance avec qqn] (†) i uttr. göra, äv. formera konnässans (med ngn l. ngt), göra bekantskap (med ngn l. ngt), bliva bekant (med ngn l. ngt). Kellgren (SVS) 6: 96 (1780). Gosselman Col. 1: 151 (1828).
b) [efter fr. une connaissance à faire] i uttr. (vara) en konnässans att göra, om person l. sak: (vara) värd att söka bli bekant med l. stifta bekantskap med, (vara) en bekantskap att göra. Gosselman Col. 1: 199 (1828).
c) (†) i uttr. komma ur ngns konnässans, upphöra att vara bekant med ngn, icke längre tillhöra ngns bekantskapskrets. Kellgren (SVS) 6: 115 (1782).
3) (numera bl. i vissa kretsar) konkret, om person med vilken man är bekant, bekant (se d. o. II); jfr BEKANTSKAP 2. Mina svenska connoissancer kalla mig för Bror Toppe. ZTopelius d. ä. (1800) hos Vasenius Top. 1: 124. Bremer Grann. 1: 93 (1837). Östergren (1930).

 

Spalt K 2133 band 14, 1937

Webbansvarig