Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKÄT, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(skrivet con-. -quete (-quête) 1729 (: conqueter, pl.), 1769—1904. -quetter, pl. 1768—c. 1800. -qvetter, pl. 1716)
Etymologi
[av fr. conquête, av ffr. conqueste (se KONKVEST)]
(†) erövring.
1) (med vapenmakt) erövrat byte, erövrat land l. område; jfr KONKVEST. Swedberg Schibb. 258 (1716). Rosenstein 3: 350 (1788). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) bildl.; jfr ERÖVRING slutet. Posten 1768, s. 53. Lenngren (SVS) 2: 192 (1797).
Avledn.: KONKETERA, v. (concuetera 1809. conquet(t)era 1729—1769. conqvettera 1755. konkettera 1847) [av fr. conquêter, ffr. conquester (se KONKVESTERA)] (†) erövra. Biurman Brefst. 121 (1729). De conqvetterade provincier, som äro Gottland, Halland, Skåne och Blekingen. VDAkt. 1755, nr 565. Wingård Minn. 5: 59 (1847).

 

Spalt K 2131 band 14, 1937

Webbansvarig