Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONCEDERA (kånnsedèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KONCESSION.
Ordformer
(äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konzedieren, eng. concede, fr. concéder; av lat. concedere, av com (se KON-) o. cedere (se CEDERA)]
(†)
1) giva efter, giva vika; erkänna riktigheten av ngns påstående. Swedberg Schibb. 257 (1716). Dalin (1852). SvUppslB (1933).
2) avstå från (ngt); medgiva, tillåta, bevilja (ngt). OxBr. 10: 314 (1631). Att slike frijheeter icke concederes motte uthan häradets påminnelse. RARP 9: 435 (1664). Märken, Svenske män! huru det är skymfligt att concedera sina fördelar. SC 2: 286 (1821). Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 2072 band 14, 1937

Webbansvarig