Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONA 3na2, sbst.1, l. KÅNA 3na2, f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar SthmStadsord. 2: 12 (1682); -er SynodA 2: 5 (1583), VDAkt. 1764, nr 426; -ur Ekeblad Bref 1: 142 (1652; rättat efter hskr.)).
Ordformer
(kona (kohn-, koon-) 1526 (: hoorkona) osv. konis, gen. sg. 1525. kuna 1769. kåna (kåhn-) 15631930. köna 1583 (: köner, pl.). konna 15891651. kånna 15891591)
Etymologi
[fsv. kona, kuna; jfr dan. o. nor. kone, isl. kona, mht. kone; sidoform till KVINNA]
(† utom i d) kvinna. G1R 17: 19 (1545). Een ährligh Kona skulle jagh icke wara, / Om jagh skulle fruckta någon fara. Brasck TyKr. E 3 b (1649). Får någor död (av trolldom) ..; tå skal man steglas, och kona halshuggas, och i båle brännas. MB 2: 1 (Lag 1734). Schultze Ordb. 2468 (c. 1755). — jfr DRIFTE-, FÄSTE-, HOR-, HUS-, LEGO-, LÖNSKE-, LÖS-, SAT-, SKVALLER-, TJUV-, TROLL-KONA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (oftast att ansluta till c). Kåt kona kættias: En sultin grijs altid oolætas. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest. SvOrds. A 6 b (1604). Styr häst medh bessel, och kona medh käpp. Därs. C 2 b. Try ting giör wee i Bondans Hws, Ond Kohna, Röök och Wäggelws. Grubb 818 (1665).
b) [jfr uttr. vara karl l. man för (att göra) ngt] i uttr. vara kona till (göra) ngt, om kvinna: duga till (att göra) ngt, vara i stånd till (att göra) ngt, ”vara man för (att göra) ngt”. VDAkt. 1694, nr 99. Tidfördrijf B 4 b (c. 1695).
c) [jfr motsv. anv. i d.] hustru. JönkTb. 111 (1525). Min Kona skal rät strax bryggia ock baaka. Chronander Surge C 7 b (1647). Schultze Ordb. 2468 (c. 1755).
d) (numera bl. arkaiserande l. starkt vard.) med nedsättande bet., dels i förb. med adjektivbestämning som betecknar dålig egenskap, dels ensamt i pregnant anv.: dålig, särsk. lättfärdig l. sedeslös kvinna; äv. ss. okvädinsord. Lösa konor. HH XI. 1: 54 (1531). Hon sielf war een uppenbahr kåna .. och (har) här stadigt medh åthskilliga hafft horiskt umgänge. ConsAcAboP 4: 495 (1679). Den satans konan (dvs. skådespelerskan Frédérique Löf) hade så kallt som i en källare. Kellgren (SVS) 6: 257 (1790). Med konor och gigare drog jag. Fröding Guit. 186 (1893). — särsk. (†): (ngns) frilla l. älskarinna. VDAkt. 1684, nr 42. (Madam Dåse till sin man:) Gå och fölg dina kohnor. Missförståndet 42 (1740). VDAkt. 1764, nr 426.
Ssgr (†): A: (c) KON-RIDEN, p. adj. om gift man: ”toppriden” av sin hustru. Serenius Cccc 3 a (1734, 1757).
(d) -TROSS. om skökor. Weste (1807).
(d) -TYG. om skökor. Serenius Bb 2 b (1734). Weste (1807). jfr: Vi säga .. hvardagligt fans-ty .. kon-ty. Rydqvist SSL 2: 108 (1857).
B: (d) KONE-PÄNNINGAR, pl. böter för hor. Rudbeckius MemQvot. 81 b (1636).
-SKVALLER. ”käringskvaller”. GöstringDomb. 19/5 1603. VDAkt. 1657, nr 358.
C: (d) KONO-BARN. oäkta barn, ”horunge”. KOF II. 2: 44 (c. 1655).

 

Spalt K 2071 band 14, 1937

Webbansvarig