Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPOSITÖR kom1pωsitö4r l. -po- l. -på-, l. 01—, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet com-. -teur 1786—1828. -tör 1799 osv.)
Etymologi
[av fr. compositeur, av lat. compositor, ordnare, tillvärkare, avledn. av p. pf.-stammen i componere (se KOMPONERA)]
1) mus. tonsättare, tondiktare, komponist; jfr KOMPONERA 2 d. De Rogier Euler 33 (1786). SvD(A) 1934, nr 205, s. 18. jfr KYRKO-, MUSIK-KOMPOSITÖR m. fl.
2) (föga br.) konst. person som på ett konstnärligt sätt planlägger o. arrangerar ett konstvärk l. som utfört ett på detta sätt planlagt konstvärk; jfr KOMPONERA 2 e, f. Geijer Brev 236 (1828). Cederström Minn. 152 (1913).

 

Spalt K 2062 band 14, 1937

Webbansvarig