Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPONIST kom1pωnis4t l. -po- l. -på-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. komponist, ä. eng. componist; bildat till lat. componere (se KOMPONERA)]
1) tonsättare, kompositör; jfr KOMPONERA 2 d. PErici Musæus 5: 63 b (1582); sannol. äv. att hänföra till 2. Schroderus Os. III. 2: 340 (1635). SvD(A) 1934, nr 219, s. 8. jfr BALLAD-, DAG-, DIKTAR(E)-, INSTRUMENTAL-KOMPONIST.
2) (†) författare (av en skrift); jfr KOMPONERA 2 e. VDAkt. 1708, nr 299.

 

Spalt K 2058 band 14, 1937

Webbansvarig