Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPLÄSANT, adj.; adv. =.
Ordformer
(complaisant)
Etymologi
[av fr. complaisant, till complaire, tillmötesgå, av lat. complacere, av com (se KON-) o. placere, behaga]
(†) tillmötesgående, välvillig, artig. Swedberg Schibb. 257 (1716). Hans complaisanta bref. Kellgren (SVS) 6: 58 (1776). Ibland jag känner folk och hälsar complaisant. CIHallman 391 (1779). Knorring Förh. 2: 188 (1843). 2NF 5: 614 (1906).

 

Spalt K 2055 band 14, 1937

Webbansvarig