Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPETENT, m.; pl. -er.
Ordformer
(com-)
Etymologi
[jfr t. kompetent, eng. competent, dopkandidat; eg. samma ord (med mera ursprunglig bet.) som KOMPETENT, adj.]
(†) medsökande; äv.: sökande; jfr KOMPETITOR. Biurman Brefst. 118 (1729). Medan min Antecessor låg på båren, voro alla gator fulla med Competenter. Scherping Cober 1: 372 (1734). Dalin (1871).

 

Spalt K 2045 band 14, 1937

Webbansvarig