Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOMAG koma4g l. kå- l. kω-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor. kommag; av lap. gāmâ (ack. gābmâgâ, pl. gābmâgak), sko]
(i vissa trakter av Norrl., bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) lappjäxa; i sht i pl. UpsLäkF 1868—69, s. 426. Andrée låg lutad mot bergväggen med slitna komager på fötterna. SvD(A) 1930, nr 237, s. 3.

 

Spalt K 1922 band 14, 1936

Webbansvarig