Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOFFER kof4er, sbst.1, r. l. m.; best. -n ((†) koffren Rålamb 8: 126 (1691)); pl. koffrer (Lang Lorentssen Fortif. 52 (1737) osv.) ((†) coffres Sturtzenbecher 97 (1805)).
Ordformer
(förr vanl. skrivet co-. coffre 16911805. koffer (co-) 1691 osv.)
Etymologi
[jfr t. koffer, ”koffer”, äv.: kaponjär; av fr. coffre, kista, äv.: litet blockhus i befästningsgrav, ”koffer” (se KOFFERT)]
(förr) bef. i befästningsvärk: hålbyggnad anlagd tvärs över torr grav samt över ”betäckta vägen”; äv. om mindre kaponjär. Rålamb 8: 126 (1691). Lang Lorentssen Fortif. 52 (1737). Sturtzenbecher 97 (1805). 2NF (1910).

 

Spalt K 1789 band 14, 1936

Webbansvarig