Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOFFART, sbst.2, l. KOFART, sbst.2, l. KÖPFARD, r. l. f.; pl. -ar (HH 20: 177 (c. 1585)) l. -er (G1R 10: 164 (1535), Hägg Segel 18 (1935)).
Ordformer
(kavfart 1626. ko(o)fart(t) 15351935. koffart 1550. kopfa(h)rt 1579 c. 1630. couffert 1735. köpfard 1628)
Etymologi
[y. fsv. kofart, f.?, handelsfartyg?; jfr ä. d. koffart, handelsfartyg; elliptiskt för KOFFARTS-SKEPP (se KOFFART, sbst.1 ssg)]
(†) handelsfartyg; transportfartyg. G1R 10: 164 (1535). Ett Hamburgskt fartyg eller couffert. Linné Ungd. 2: 387 (1735). TSjöv. 1904, s. 497 (i fråga om förh. 1563). — jfr ANSLAGS-KOFFART.

 

Spalt K 1789 band 14, 1936

Webbansvarig