Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KODILJ kωdil4j, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. (knappast br.) -er (Düben Talism. 5: 19 (1818), Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form)); ss. adj. oböjl. o. bl. i predikativ anv.
Ordformer
(codille 17451837. kodilj (co-) 1807 osv. codilien, sg. best. 1739)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kodille; av fr. codille, av span. codillo, eg.: frambog, knä, bukt, av coda, svans, av lat. cauda (se KODA, sbst.1)]
I. ss. sbst.
1) spelt. i fråga om vissa kortspel (ss. lomber, vira).
a) det förhållande att spelaren erhåller visst mindre antal stick än hans bud kräver l. att han i misärspel tvingas att taga visst antal stick, varvid han ss. straffinsats har att sätta dubbel bet. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Düben Talism. 2: 22 (1817; i fråga om lomber). Spelaren (äger i lomber) före utspelet, att lägga sig för bet, då han befarar codille. HbiblSällsk. 1: 21 (1838). — särsk. i vissa numera obrukliga uttr. t. ex.: göra kodilj l. taga l. vinna kodiljen, vinna spelet, så att man av medspelare erhåller dubbel bet ss. straffinsats; tappa kodiljen l. sin kodilj l. en kodilj, förlora osv. BeskrLombreSp. 11 (1745). Dalin Vitt. 6: 435 (1763). Stiernstolpe DQ 4: 248 (1819; i fråga om kadrilj). Blanche Våln. 641 (1847; i fråga om vira). Hagdahl Fråga 31 (1883; i fråga om lomber).
b) (numera föga br.) dubbel bet; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Vi hafva ibland skurit till stora flikar af våra grannar, men innan vi slutat spelet, har codillen oftast varit deras och bêten till. Chydenius 3 (1765). 3NF (1929). — särsk. (†) i uttr. sammanslagna kodiljer. Somliga spela (i vira) med sammanslagna Codiller; det är, man skrifver i stället för 2:ne beter en enda, som blir en gång till så stor, men detta sker blott då, när man förut derom öfverenskommer. Düben Talism. 5: 19 (1818).
2) (starkt vard.) i uttr. hela kodiljen, hela följet, hela högen, hela ”surven”, hela konkarongen. Jag köpte hela kodiljen. Weste FörslSAOB (1823). Allting är dåligt hos mig .. hufvud, hjerta och ben och hele kodiljen. Hedenstierna Jönsson 147 (1894). Östergren (1930).
II. spelt. ss. adj.; motsv. I 1 a, särsk. i fråga om vira, dels i uttr. vara l. bli(va) l. gå kodilj, om den som ”har spelet”: få (hava fått) två l. flera stick mindre l. (i misärspel) mera än vad han bjudit o. med anledning därav hava att sätta dubbel bet, dels i uttr. göra ngn kodilj, särsk. om medspelare: spela så att den som ”har spelet” blir kodilj. HbiblSällsk. 1: 111 (1838). Tybalt gick kodilj i omvingel. Essén Vap. 298 (1917).
Anm. till II. I bet. II förkortas ordet ofta till ko, vilken förkortade form stundom (starkt vard.) utvidgas till kossa l. kosse. 2NF 14: 473 (1910: bli ko, bli kossa). Bergman FullF 90 (1920: gå ko). Serner IrrVint. 224 (1933: gå kossa).

 

Spalt K 1786 band 14, 1936

Webbansvarig