Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNÄTT, sbst.2, n. Ordformer (knett) Etymologi [sv. dial. knätt; sannol. sidoform till KNOTT, sbst.2] (†) liten mygga; jfr KNOTT, sbst.2 1. Linné Gothl. 307 (1745). Spalt K 1752 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
