KNÄR, adj.
 Etymologi
[möjl. sidoform till sv. dial. knarr, knärr, rak, styv i nacken; jfr nor. dial., fär. knarr, vresig person, samt KNARR, sbst.1] 
 
 
 
(†) vresig, knarrig. Spegel (1712). 
 
   
Spalt K 1752  band 14, 1936
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se