Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÄLING knä3liŋ2, förr äv. KNÖLLING l. KNÖVLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(knäling 1906. knöffling 1546 (: knöfflinge skin). knölling 1546)
Etymologi
[jfr d. knæling (knælling, knelling), mnt. knedelink; av ovisst urspr.; jfr DO]
(numera knappast br.) garv. skinn av ungt lamm l. kid. Skråordn. 313 (1546). Förbundet 1906, nr 10-12, s. 9.
Ssg: KNÄLINGE-SKINN. (knöfflinge skin) (†) = KNÄLING. Skråordn. 314 (1546).
Anm. I det i nedan anförda språkprov förekommande knävelstickare, visst slags skinnarbetare, ingår möjl. ss. första ssgsled en förkortning av en annan form av ordet. Han war en Knäffuelsticker och Pungmakere, som icke vthi någen Stadh bör arbete och bruke sitt ämbete, ther the andre (dvs. sämskmakarna) för (dvs. före) honom .. äre priuilegierede. SthmTb. 1582, s. 89.

 

Spalt K 1739 band 14, 1936

Webbansvarig