Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOT knω4t, sbst.4, r.; best. -en.
Etymologi
[sannol. förkortad form av KNOTA, sbst., i bet.: klump, knöl]
(i vissa trakter, vard.) koll.: gm sprängning (l. på annat sätt) krossad sten, småsten. Arbetarne hade fått beställning på 3 pråmlaster lössprängd ”knot”. SocDem. 1892, nr 155, s. 4. LAHT 1916, s. 77. Norrskensfl. 1927, nr 160, s. 5. — jfr STEN-, TEGEL-KNOT.
Ssgr (i vissa trakter, vard.): KNOT-LANGARE. arbetare som har till sysselsättning att langa ”knot”. Koch Arb. 316 (1912). —
-STEN. = KNOT, sbst.4 LindbladHb. 11: 133 (1925).

 

Spalt K 1660 band 14, 1936

Webbansvarig