Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNORVA knor3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(knorv- 1874 osv. knårv- c. 1755)
Etymologi
[jfr nor. dial. knurva, trycka, krama ihop; till nor. dial. knurv (se KNORV, sbst.). — Jfr FÖRKNIRVA]
1) (†) intr.: växa tätt tillsammans, växa tätt ihop. Schultze Ordb. 2344 (c. 1755).
2) (starkt vard.) tr.
a) stuka, övertrumfa, ”bräcka”, ”knäcka”. Den nya tidningen (hade) egentligen satts upp af fabrikör Svensson för att ”knorfva” hans gamle antagonist fabrikör Blom. Hedenstierna StutaP 201 (1899). Så fort det socialdemokratiska ungdomsförbundet knorvat de borgerliga i valkampen (så osv.). Nilsson Kabb. 63 (1913, 1916). NDA(A) 1932, nr 120, s. 8.
b) (i sht i skol- o. studentspr.) underkänna (ngn) i ngn examen, kugga (ngn). Landsm. 1924, s. 42 (1874). Hallström Sparfv. 118 (1903). Östergren (1930).
Särsk. förb.: KNORVA TILL10 4. (starkt vard.) till 2 a: klämma till (ngn), stuka till (ngn), ”bräcka” (ngn). Strindberg Hems. 79 (1887).

 

Spalt K 1658 band 14, 1936

Webbansvarig