Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNORTA, r. l. f.; pl. -or (Månsson) l. -er (Livin Kyrk. 66 (1781: ullgarns knorter)).
Etymologi
[jfr ä. d. knorte; avledn. av KNORT, sbst.1]
(†)
1) knölig utväxt. Knortor och knulor på Kroppen och Fötterna. Månsson Ört. 185 (1642).
2) nystan; anträffat bl. i ssgn ULLGARNS-KNORTA.

 

Spalt K 1658 band 14, 1936

Webbansvarig