Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNORT knor4t, sbst.3, n.; best. -et. Etymologi [vbalsbst. till KNORTA, v.] jäg. om ett av morkullans läten. Bergström Bild. 2: 23 (1882). SvD(A) 1925, nr 157, s. 1. Spalt K 1658 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
