Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNORR knor4, sbst.3, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Södermanl., Närke, Finl.) knorr, sannol. eg. en bildl. anv. av KNORR, sbst.2 (jfr d. o. 1 b α); se EHellquist i SvStudCederschiöld 354 (1914)]
(i vissa trakter, vard.) kaffe med (viss mängd av) ihällt brännvin l. konjak, ”gök”, ”kask”, ”uddevallare”; äv.: (viss mängd av) brännvin l. konjak som hälles i kaffe l. förtäres till kaffe. Det berättades .., att den blinde Måns .. druckit den första knorren i ett andetag. Runeberg ESkr. 1: 232 (1832). En kopp kaffe med en liten knorr uti. Blanche Våln. 228 (1847). Jansson Bondek. 48 (1929). — jfr KAFFE-KNORR.

 

Spalt K 1653 band 14, 1936

Webbansvarig