Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOG knω4g, sbst.1, n.; best. -et; pl. (i bet. 2, föga br.) =.
vbalsbst. till KNOGA 3.
1) (vard.) arbete, värksamhet (i sht med tanke på att arbetet är tungt l. besvärligt); ”slit”, möda, besvär. De stora timmerflottarne .. drifva utför, mödosamt styrda under knog vid väldiga åror. TurÅ 1896, s. 256. Knoget för dagligt bröd. Grimberg SvH 605 (1909). Det bär starkt uppför och hästarna ha fullt knog. Hedin Indien 1: 90 (1910). DN(A) 1934, nr 269, s. 8.
2) (starkt vard.) sysselsättning (i visst arbete l. på viss plats); äv.: anställning; jfr JOBB 1 slutet. Ett par arbetare, hvaraf Kalle innehade ”knog” och Ville var utan. SocDem. 1892, nr 290, s. 3. Jaså du ska’ bort till ditt knog. Nå tjänis på dej då. Janson Gast. 144 (1902). SvD(A) 1933, nr 84, s. 11.
Avledn.: KNOGIG, adj. (vard.) till 1, om arbete l. värksamhet o. d.: arbetsam, besvärlig, mödosam, tröttande, ”jobbig”. Lundin Alp. 39 (1883). Ett knogigt arbete. Antarctic 2: 205 (1904). Syskonskaran växte, och föräldrarna hade det säkert knogigt. GSkånHem 80 (1926). —
KNOGSAM, adj. (i vissa trakter) = KNOGIG. Det knogsamma bergningsarbetet. Modin GTåsjö 171 (1916).

 

Spalt K 1633 band 14, 1936

Webbansvarig