Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNIRR knir4, interj.
Etymologi
[ljudhärmande med anslutning till KNIRRA]
(föga br.) interj., återgivande ett ”knirrande” ljud l. läte; äv. i förb. knirr (och) knarr. (Skorna) låta .. knirr och knarr. CEkeblad (c. 1650) hos Afzelius Sag. VIII. 2: 307. CFDahlgren 2: 64 (1829).

 

Spalt K 1617 band 14, 1936

Webbansvarig