Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAPS knap4s, interj.
Ordformer
(knapps 1807—1885. knaps 1775—1896)
Etymologi
[efter nt. o. t. knaps, bildat i anslutning till nt. knappen (se KNAPPA, v.2); med avs. på bildningssättet jfr t. knips (jfr KNIPS), klaps, knacks]
(numera knappast br.) användt för att återgiva ett smällande l. knakande ljud: kras! knips! Weste (1807). Knapps, så brast han (dvs. pålen) med ens midt i tu. Topelius Läsn. 2: 47 (1866). Därs. 8: 26 (1896). — särsk. [efter motsv. anv. i nt.] (†) i fråga om avfyrandet av gevär: pang! Skytten går bort, och knaps uti bergena smäller. Bellman (BellmS) 2: 162 (1775, 1791).

 

Spalt K 1571 band 14, 1936

Webbansvarig