Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAPPHÅL knap3~hå2l, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(knap(p)- 1678 osv. knappe- 1654—1682)
Etymologi
[jfr d. knaphul; av KNAPP, sbst. 2, o. HÅL, sbst.]
randsydd liten öppning l. utskärning på klädesplagg vilken tjänar till att föras in över en knapp o. dymedelst (tillsammans med knappen) sammanhålla ett klädesplagg (l. delar därav); äv. om dylik öppning på rockuppslag o. d. utan motsvarande knapp (o. huvudsakligen tjänande till prydnad); äv. i uttr. blindt knapphål, om igensytt knapphål (ss. prydnad). Klippa (upp), sy ett knapphål. Bära en blomma i knapphålet. Een Kappa medh Knappehool achter och fram. SthmStadsord. 1: 109 (1654). Uppslagen .. med 2 knappar och knapphål. UnderrManskläd. A 2 b (1778). Knappar och knapphål synas i våra (svenska) allmogedräkter hava gjort sitt inträde först under 1600-talet. Flodström SvFolk 301 (1918). Klinckowström Fotb. 43 (1920). — jfr BLIND-KNAPPHÅL. — särsk.
a) oeg., i uttr. taga l. hålla (ngn) i knapphålet, (i syfte att säga ngt o. d.) gripa tag i l. hålla fast i rockuppslaget (på ngn). Björkman (1889). Larsson PoesLog. 80 (1899).
b) (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.) om knapphål ss. den plats där orden l. annan dekoration fästes; särsk. i sådana uttr. som bära, få o. d. (ngt) i knapphålet, bära, få en orden o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Hedern fick band i knapphålen. Leopold 3: 443 (1795, 1816). En Skrifvare har också et knapphål, i hvilket man med tiden kan fästa en stjerna. Eurén Kotzebue Redl. 11 (1797). Schulthess (1885).
c) mil. benämning på ett slags knapphålsliknande galon på vissa uniformskragar; jfr KAPELL, sbst.3 Å kragen fästes ett knapphål af gula snören. AntSveaArtillReg. 81 (i handl. fr. 1808). Spak HbFältartill. 62 (1873). KrigVAT 1895, Bih. s. 94.
Ssgr: KNAPPHÅLS-DRYG. (†) eg.: dryg l. högfärdig över sina knapphål; överdrivet elegant, sprättig? IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 105. —
-GALON. mil. = KNAPPHÅL c. KKD 10: 23 (1707). WoJ (1891). —
-RIDDARE. (†) skämts., om person som bl. har lägre orden (som bäres i knapphålet). Weste (1807). AB 1830, nr 3, s. 4. —
-SAX. i sht handarb. sax av särskild typ för tillklippning av knapphål. Berg Handarb. 25 (1873). Sömnadsb. 4 (1915). —
-SILKE. i sht handarb. benämning på ett slags bättre silke för randsyning av knapphål. WexjöBl. 1848, nr 7, s. 4. Sömnadsb. 9 (1915). —
-STJÄRNA. (†) om orden (av lägre grad); jfr -RIDDARE. Crusenstolpe Mor. 4: 360 (1841). SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 3. —
-STYNG l. -STYGN. handarb. jfr -SÖM. Freja 1873, s. 121. Sömnadsb. 292 (1915). —
-SÖM. handarb. benämning på ett särskilt slags sömnad som användes vid randsyning av knapphål; äv. konkret. Holmberg 1: 123 (1795). Sömnadsb. 19 (1915). —
-SÖMMERSKA. (i fackspr.) SD 1893, nr 20, s. 8. —
-TÅNG; pl. -tänger. skom. tång varmed knapphål på skodon uppklippas. SvSkoT 1931, s. 352.

 

Spalt K 1564 band 14, 1936

Webbansvarig