Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNALT knal4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. knalt; jfr KNALLE, sbst.2, ävensom sv. dial. knolt, klump, knult (Finl.), klippa, nor. knolte, bärgstopp]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = KNALLE, sbst.2 2. Rydqvist SSL 2: 300 (1857; utan angivande av ordets bet.). LoW 147 (1889). En så pass hög knalt som Kungshatt. StWarburg 100 (1912). — jfr BÄRG-KNALT.

 

Spalt K 1548 band 14, 1936

Webbansvarig