| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNALLARE knal3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(vard., mindre br.) = KNALLE, sbst.1 2. En af våra Vestgöthehandlare, vanligen benämnde Knallare. VexjöLT 1841, nr 30, s. 2. Sundblad GBruk 241 (1881). — jfr FATE-KNALLARE.
Spalt K 1547 band 14, 1936