Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAGGEL knag4el, sbst.1, n.; best. knagglet; äv. (numera bl. i bet. 2, men där regelbundet) KNAGEL kna4gel, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(knagel(l) i bet. 1 1667 (: Knagell Kiepp)—1745, i bet. 2—3 1748—1910. knagl (i bet. 1) c. 1755. knaggel (i bet. 1) 1792 (: Knaggel-L(af))—1921 (: stenknaggel))
Etymologi
[sv. dial. knaggel, n., ojämnheter, småsten, grovt grus, äv. (i Finl., med maskulint genus): liten stubbe; avledn. av KNAGG; jfr KNAGGLA, sbst. Ordet torde hava utgått från en (icke anträffad) form knaggul, m., knöl o. d., som i samband med ändelsevokalens försvagning delvis erhållit kollektiv bet. o. antagit neutralt genus. Formen knagel torde härröra från former med förkortning av -gg- framför -l]
1) (hård) knöl o. d.; numera bl. (föga br.) koll.: vad som gör ngt knaggligt, (hårda) ojämnheter. (Lat.) asperitas. (sv.) knyla, knagel. Juslenius 321 (1745). Schultze Ordb. 2341 (c. 1755). — jfr STEN-KNAGGEL.
2) bot. buskväxten Sarothamnus scoparius (Lin.) Wimm. (med kantiga smågrenar), harris. Dahlman Humleg. 55 (1748). Lyttkens Växtn. 720 (1910).
3) (†) buskväxten Myrica Gale Lin. (med i spetsen vasst sågade blad), pors. JIhre († 1780) enl. Fries Ordb.
Ssgr (till 1. Anm. Ssgrna kunna äv. hänföras till KNAGGLA, sbst.): A (numera bl. tillf. i -STARR): KNAGGEL-KÄPP. (†) käpp vars yta är starkt ojämn på grund av hårda kvistknölar. BoupptSthm 1668, s. 73 (1667). —
-LAV. (†) benämning på olika lavar med skrovlig yta.
a) laven Urceolaria scruposa (Lin.) Ach., kuplav. Liljeblad Fl. 328 (1792).
b) laven Pertusaria communis (Lin.) DC, porlav. Liljeblad Fl. 417 (1798).
c) laven Lecanora tartarea (Lin.) Ach., örnlav. Acharius Lich. 89 (1798). —
-STARR, se KNAGGLESTARR.
B: KNAGGLE-STARR, se d. o.

 

Spalt K 1536 band 14, 1936

Webbansvarig