Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄNGVÄXT kläŋ3~väk2st l. (i fackspr.) KLÄNGEVÄXT kläŋ3e~väk2st, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kläng- 1829 osv. klänge- 1860 osv.)
Etymologi
[av KLÄNGA, v.1, resp. KLÄNGE o. VÄXT. Anm. Formen klängväxt utgår säkerl. från KLÄNGA, v.1, medan formen klängeväxt är en i fackspr. bildad ssg med KLÄNGE]
växt som klättrar l. klänger, klätterväxt, slingerväxt; i fackspr. numera bl. om dylik med särskilda vidfästningsorgan (i form av klängen) försedd växt; äv. bildl. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 92. Kläng- eller slinger-växter. BotN 1867, s. 128. Lindman NordFl. 3: 39 (1901). Klängväxterna uppdragas helst på trådar, fastsatta på något afstånd från väggen. Abelin VTr. 70 (1903). Hängande på Ramiro som en klängväxt på sin stödkäpp. Fridholm Unamuno Most. 64 (1927). Ahnlund GA 143 (1932; bildl.).

 

Spalt K 1501 band 14, 1936

Webbansvarig