Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄMMEL kläm3el2 l. KRÄMMEL kräm3el2, r. l. m.; best. -n; pl. klämlar resp. krämlar.
Ordformer
(klämmel 1681—1891. krämmel 1661 (: krämlar, pl.), 1684—1769. krämmil(l) 1740)
Etymologi
[sv. dial. klämmel, krämmel, krämmil; avledn. till KLÄMMA, sbst. Formerna med kr- bero på dialektal växling av l o. r]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) av (två) sammanfogade stänger l. av en lång o. smal träram o. d. bestående inrättning som fastspännes över ett hölass för att fasthålla höet. BoupptSthm 23/2 1661. Verelius 252 (1681). WoJ (1891).

 

Spalt K 1494 band 14, 1936

Webbansvarig