Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOVNA, v. -ade. vbalsbst. KLOVNAD (se d. o.).
Ordformer
(klovna (-f-, -ff-) 1541—1780. klåvna c. 1755)
Etymologi
[fsv. klufna, sv. dial. klovna (klumna), klövna, motsv. nor. dial. klovna, isl. klofna; bildat till p. pf. av KLYVA, v.2]
(†)
1) intr.: klyva sig, spricka, rämna. Och olioberghet skal kloffna mitt j tw stycker. Sak. 14: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: rämna mitt itu). Lindahl o. Öhrling (1780).
2) tr.: klyva. Han .. kloffnade sitt Huffuud i tw. Kemner Trum. 73 (1629).
Särsk. förb. (till 1; †): KLOVNA SÖNDER. Hiwlet på brunnen kloffnar sönder. LPetri SalPred. 12: 6 (1561).
Anm. Det av Spegel (1712) anförda klova beror på felläsning av klovna i Sak. 14: 4 (Bib. 1541).

 

Spalt K 1370 band 14, 1936

Webbansvarig