Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLITSCH KLATSCH klit4ʃ klat4ʃ, interj.
Ordformer
(klitch klatch 1913. klitsch klatsch 1850 osv.)
Etymologi
[jfr t. klitsch klatsch; ljudhärmande; jfr KLATSCH, interj.]
utrop återgivande det ljud som uppkommer, då ngt smetigt l. vått hastigt slår emot ngt (hårdt) underlag; äv. i substantivisk anv. Rydqvist SSL 1: 145 (1850). Öfverallt rökas cigaretter och tuggas betel. Klitch, klatch, låter det oupphörligt mot cementläggningen. Wilhelm SolLys. 88 (1913).

 

Spalt K 1275 band 14, 1936

Webbansvarig