Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINKA, v.3 -ade.
Etymologi
[jfr d. klinke (op), t. klinken; avledn. av KLINKA, sbst.1]
(†) röra vid klinkan på en dörr o. d.; öppna en dörr något litet; äv. i uttr. klinka på en dörr. Schultze Ordb. 2310 (c. 1755). Lindfors (1815). Meurman (1846).
Särsk. förb.: KLINKA TILL. (†) stänga en dörr (gm att fälla ned klinkan). Dähnert 147 (1746).

 

Spalt K 1238 band 14, 1936

Webbansvarig