Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINKA, sbst.3, r. l. f.
Etymologi
[av mnl. clinke, springa (eg.: ställe där två föremål hopfogas); jfr KLINKA, sbst.4, KLINKA, v.2, ävensom d. klinke ud, göra inskärningar l. hak i timmer]
(†) inskärning (i timmer), hak. Sahlstedt (1773). Möller (1790, 1807).

 

Spalt K 1236 band 14, 1936

Webbansvarig