Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINIKER kli4niker, m.||ig.; best. -n; pl. = l. (med lat. pl.-ändelse) klinici kli4nisi (SvD).
Etymologi
[jfr t. kliniker; efter lat. clinicus, läkare, av gr. κλινικός, läkare som besöker sängliggande sjuka, substantivering av κλινικός, adj. (se KLINISK)]
(i fackspr.) person som utövar (är förfaren i) klinisk värksamhet; ledare av en klinik (se d. o. 2). Andersson (1857). LbKir. 3: 129 (1922). SvD(A) 1930, nr 33, s. 7.

 

Spalt K 1234 band 14, 1936

Webbansvarig