Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIFF klif4, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av eng. cliff, tvärbrant strandklippa, motsv. nt. kliff, av ett germ. kliƀa- (jfr KLEV, sbst.1, KLIPPA, sbst.)]
(föga br.) geogr. gm havets nedbrytande arbete brant utformad, vanl. av lagrade bärgarter bestående kustklippa, abrasionsbrant; äv.: kliffbildning; jfr KLINT, sbst.1 II 2. Ymer 1914, s. 261. SvGeogrÅb. 1934, s. 27.
Ssgr (geogr., föga br.): KLIFF-BILDNING. äv. konkret. —
-KANTAD, p. adj. En kliffkantad ö. Ymer 1920, s. 327. —
-KUST. med ”kliffer” försedd kust. Fennia LIII. 1: 442 (1930). —
-STUP. Ymer 1916, s. 327.

 

Spalt K 1212 band 14, 1936

Webbansvarig